VAD VAR DET HAN SA !

Detta är den officiella sidan om Anderz Harning. Här kan du läsa om Anderz, du kan själv bidra med anekdoter och du kan delta i debatter om Anderz litteratur.

Anderz Harning, föddes den 4 april 1938 i Stocka ”by the sea” , i Hälsingland. Han var svensk samhällsdebattör och författare, känd från både radio och TV, bland annat som sommarpratare.
Anderz visade långt före exempelvis SVT:s Uppdrag Granskning på maktmissbruk och svågerpolitik i främst de politiska leden, han gav mannen på gatan en egen röst och häcklade ofta översittare och makthavare och han bildade på så sätt skola för den kritiska journalistiken.
Men Anderz Harning var inte bara samhällsdebattör utan dessutom en av Sveriges bästa skönlitterära stilister, vilket kanske bäst ses i de kåserier som han varje torsdag i tio års tid skrev i Dagens Nyheter.
Den här sidan är tillägnad alla som har ett intresse i Anderz författarskap, – Nu och Då. ( Även ni som älskar att hata honom är hjärtans välkomna :-))

Anderz Harning och kvinnorna

Myterna, lögnerna, facetterna, sanningen?

Myterna och lögnerna är många och, som det ofta är med sådana dör de inte så lätt. Spridarna, de som låtsas veta, de som så gärna vill låtsas ha känt mannen själv, häver gärna ur sig vad som helst, sprider gärna vad som helst vidare utan att en enda gång stanna upp och tänka till, kolla fakta, kanske fråga de som faktiskt vet. Alla har något att säga, sant eller falskt spelar ingen roll, inte heller för de journalister som bär idiotin vidare.

Efter några årtionden börjar det bli tröttsamt.

När jag ännu en gång kan läsa påståendet om ”hur han gärna förnedrade unga tjejer, speciellt i offentligheten.” så tänker jag att nu får ni väl ändå ge er (även om det är skrivet av en kvinnlig journalist,som är så dåligt insatt att hon tror att Honung och Grädde var döttrarna?).

Javisst förnedrade han unga tjejer offentligt, han förnedrade och hånade alla, offentligt, inför publik. Unga tjejer, gamla kärringar,  unga killar, gamla gubbar, sossar och byråkrater och psykologer och miljöförstörare och rasister. Alla.

Alla de som ständigt kom fram och skulle framföra sina åsikter, på gatan, på krogen, i affären, på bokmässan, i Sverige, i Spanien, i Portugal, i Frankrike, de kom i en aldrig upphörande ström och ville diskuuuuteeeraaaa, framföra sina åsikter, sina argument. Ibland pratade pappa med dem, ibland överlät han till mig att ”såga” dem. En retorisk skola få barn varit förunnade. Det intressanta är att de enda av alla dessa imbecilla idioter med vaga argument som fortsätter med att gnälla i bakgrunden är… ja gissa själva! Och så de försmådda kvinnorna förstås. Oj,oj,oj, dem finns det många av. Kvinnor som den grupp om tre  som skickade långa smäktande ögonkast på pappa, drog upp kjolarna och juckade med underlivet på en krog i Portugal, som ville dansa, som ville prata, och som pappa försökte förklara för, att det inte gick. Han var ute med sin dotter och ville ägna tid åt henne. Kvinnor som vinglande och aspackade skrek åt honom (och mig) att han var pedofil, att jag inte var hans dotter, att han inte var intresserad av dem för att han inte kunde hantera ”riktiga” kvinnor och därför bara ville ha småflickor..

Visst myterna är många och de som önskar tro dem likaså.

Mansgris.

Ja det är klart att man kan kalla någon för det, särskilt passande beskrivning är det förstås om en man som valde att ta hand om sin dotter och var ensamstående pappa på sextiotalet. Fast nu ska jag akta mig för sarkasmerna och ironin – de förnedrade tjejerna förstår inte sånt

Mansgris.

Ja det är klart att man kan kalla någon för det om personen ifråga är en man och om denna man tycker att kvinnor själva ska ha rätt att bestämma över sina kroppar. Frågan är vad man då kallar en kvinna, som tycker likadant?

Faktum, som ingen bryr sig om att kolla, är att pappa älskade kvinnor. Älskade, inte bara som sexobjekt (även om han gillade sex och att titta på vackra ting (Vem gör inte det?) ), men älskade. Kvinnor var hans vänner. Han var gift med högutbildade kreativa självständiga kvinnor. Rollmodellerna jag växte upp med, från pappas perspektiv, de människor han beskrev med värme och stolthet, som något att sträva efter, var inte män. De var kvinnor.

 Vissa av dem satte han på en piedestal som hans mormor Hulda, min egen mamma (numera professor), och sen de andra, kanske inte lika högt, kanske inte på piedestalen, men fortfarande långt över en man, vilken man som helst; Min egen mormor Ingrid, Birgitta Stenberg, Marina Stagh, Åsa Möller, Annika Dopping, listan fortsätter…

Alla är  kvinnor. Alla är starka, självständiga och kunniga.

Han hade en god relation till flertalet av sina exfruar och tidigare älskarinnor, de flesta av hans bästa vänner var kvinnor.

Han uppfostrade kvinnor.

Kvinnor som min syster och jag. Kvinnor som tror på sig själva, har mer än en högskoleutbildning, kvinnor som är uppkäftiga, rebelliska, föder sina barn hemma, älskar sex, inte skäms det minsta för sig själva och kvinnor som mer än en gång har ”förnedrat”, ”hånat” andra människor offentligt.

Så visst har pappa häcklat människor, ibland kvinnor, som själva bjudit in, som själva tagit initiativet med dåliga argument och icke underbyggda fakta, så som Gunilla Kindstrand och Christina Busck i exemplet i början av denna text, men inte för att för att de var kvinor – men för att de var människor, som hde dåligt underbyggda argument,

Harning

(Boel (för länge sedan och ibland Grädde) Harning)

Harnings register över myndigheter och byråkrater

Eftersom vi fortfarande får en del mejl med förfrågningar om Anderz register över svenska myndigheter och byråkrater, vill vi försöka svara så gott vi kan på det i det här inlägget.

Om vi döttrar skulle ha bevarat och kanske till och med utvidgat detta register med nya både svenska och danska byråkrater, så kan vi tyvärr inte upplysa om det för närvarande eftersom det är något oklart huruvida ett sådant register är lagligt.

Vad vi däremot kan säga är att vi har kontaktat såväl Datatilsynet i Danmark som Datainspektionen i Sverige om rätt  att inneha och kontinuerligt uppdatera ett sådant register.

Nina & Boel

(Per Hellqvist ställer den alltid lika relevanta frågan: Vem övervakar övervakarna? )

(Bra dansk krönika om det nya Big Mother samhället)

Svensk nazism

” Jag har i mina tidigare böcker ofta uppehållit mig vid det mänskliga skuldproblemet. Vi har ju alla en benägenhet att diskutera ”de andras” skuld. Själva betraktar vi oss vanligen som oskyldiga. Vi förbiser t ex att redan tigandet, passiviteten, gör oss till medbrottslingar. Det gäller även skenbart triviala frågor.

I föreliggande bok finnsom inte annat nyckeln till mitt personliga intresse för skuldfrågan. Den handlar omsvensk nazism under andra världskriget.

Ytterst få personer är idag villiga att medge ett nationalsocialistiskt engangemeng under hitlertiden. Man får rent av intrycket att Sverige stod enat mot giftet från söder. Historiska fakta talar ett annat språk. ”

Anderz Harning om boken Stålbadet

Mer om svensk nazism

Domstol fastslår frankrikes ansvar för judedeportationer

Prag Våldtagen stad

1968 befann sig den då unge svenska författaren och journalisten Anderz Harning i Prag när stridsvagnarna rullade in. Under hösten samma år gavs boken ”Prag våldtagen stad” ut.  En bok som gjorde att Anderz blev blacklistad i Öst även lång tid efter murens fall.

Så här skriver han själv i förordet. :

” Jag vill inte påstå att det som följer är ett reportage. Det är inte heller en skönlitterär text. Låt oss enkelt säja att det är en bok om Prag. En personligt upplevd skildring av de två första ockupationsdagarna. Det rent politiska förloppet – namn,sammanträden,platser-överlåter jag åt journalister att beskriva. Jag var i Prag i egenskap av författare. Ändå hoppas jag att mina erfarenheter kan ge läsaren en inblick i vad som verkligen hände.

Nu efteråt känner jag en djup förtvivlan. En nation på väg mot demokrati och jämlikhet har krossats av en järnstövel. Hur framtiden kommer att te sej vet ingen. Om det nu överhuvudtaget finns någon acceptabel framtid för Tjeckoslovakien.

Jag medger att jag politiskt känner mej mycket förvirrad. Det finns ingen anledning att förtiga den saken. Demokrati är det mest missbrukade ordet i vår tid. Därefter följer ord som jämlikhet,broderskap och frihet.

Jag skulle önska att alla som nu efteråt godkänner Sovjets brutala ockupation av Tjeckoslovakien hade haft en möjlighet att vara i Prag onsdagen den 21 augusti 1968.

Det är djupt skrämmande att det finns personer som applåderar även de skamligaste våldtäkter.

Det är inte bara skrämmande. Inte bara skamligt.

Det är omänskligt.

Trots allt önskar jag att jag en dag kan återvända till ett fritt Prag.

Winters Hotel, Nørresundby 5sept.1968. Författaren”

Utdrag från boken:

”…. Överallt var gatorna fyllda av människor. Många grät. Andra såg bara djup förtvivlade ut. Ytterligare andra behärskades av bitter vrede. När en ny rysk transport kom var jag inne i en stor folksamling, Alla skrek ut sitt hat mot ockupanterna och knöt nävarna och spottade och svor. En av lastbilarna tvingades sakta in för att inte köra rakt på en grupp ungdommar. Några ögonblick senare klängde sej massor med människor fast vid lastbilen. Studenter talade till soldaterna på ryska om invasionen: Varför har ni kommit hit? Vad gör ni här? Vi vill vara i fred. Samtidigt började man måla hakkors på bilen. På bakklämman klistrade man upp ett stort plakat med rysk text: Åk hem till Moskva. Vi vill inte bli befriade av er.

Dom ryska soldaterna gjorde intryck av att vara mycket förvirrade. Några försökte skämta. Andra viftade med sina kpistar. Nu efterår är det inte svårt att förstå deras förvirring. Ända tills den första konfrontationen med tjeckerna levde de flesta soldater i föreställningen att de skulle hälsas välkomna som hjältar av ett broderfolk som hotades av starka kontrarevolutionära styrkor (som självfallet stod i maskopi med imperialismen). Det hela var ett beklämmande skådespel.

(senare skulle det visa sej att de ryska soldaterna ändå var förhållandevis välinformerade. Många visste t.ex. att de befann sej i Tjeckoslovakien även om några förband de första timmarna var övertygade om att de just marscherat in i Västtyskland.  Östtyskar,ungrare och polacker var också någorlunda klara över sitationen. Bulgarerna visste däremot knappast någonting)……”

….” Ännu en stridsvagn uppenbarade sig. I det ögonblicket började en del människor springa över gatan. Tanken svängde tveksamt runt och stannade. Vi försökte ta oss högre upp och ur sikthåll….Plötsligt började tanken skjuta. Jag vet inte riktigt vad som hände men vi började också springa. Snett framför mej sprang en man i trettioårsålderen. Plötsligt föll han utan ett ljud framstupa. Jag höll på att snubbbla över honom. Han var skjuten rakt genom huvudet. Jag trodde jag skulle svimma. En järnhand klämde om hjärta och lungor och lever och strupe…..”

Boken ”Prag våldtagen stad” innehåller även bilder från den 21-22aug 1968 (tagna av Anderz Harning).

***

Sydsvenskan har nyligen publicerat dom här artiklarna  om Prag:

Vad gör ni här..Åk hem!

Ett välmående och skeptiskt land

Att skriva satir är svårt

”Att skriva satir är svårt. I Sverige.

Jag vet inte om det beror på att svensken är ovanligt allvarlig. Han skrattar ju trots allt gott åt snuskiga historier och enkla berättelser om andras misslyckanden. Däremot är det allmänt känt att han saknar självironi. Det är mycket möjligt att hans värdighet inte tillåter det. Faktum är att jag tror att vi är bara sju stycken som kan skoja med oss själva.

Beträffande ren satir är det viktigt att komma ihåg att den inte kan göras grov nog. Finsmakare brukar invända att god satir skall vara både elegant och vass och dödligt sårande men antalet finsmakare är nu en gång ytterst begränsat på dessa arktiska breddgrader och därför är det egentligen ingen som lägger märke till deras sublima hugg.

Den som ändå vill skriva satir och rentav inbillar sig att han kan vara tillräckligt grov måste också hålla i minnet att vissa områden är tabu. Man får t.ex. inte satirisera över nykterhetsrörelsen. Den svenske bonden är heligare än sina subventionerade kor. En satir över kvinnorörelsen vågar jag inte ens skriva själv.

Till tillåtna objekt hör Hans Majestät, frikyrkan,diverse politiska partier om man skriver satiren för ”rätt” tidning, byråkratin om det inte är för nära riksdagsvalen när alla partier behöver byråkratins röster, utlänningar förutsatt att de inte råkar vara högpigmenterade(d.v.s. negrer).

När jag läste om lagen som förbjuder tillverkning av maskrosvin fann jag den löjlig och beslöt mig för att skriva en satir på temat. Jag satt en hel eftermiddag och försökte kläcka en tillräckligt grov innfallsvinkel. Vid sextiden slog det mig att jag givetvis borde kräva ett förbud för maskrosor. Om maskrosorna inte elimineras kommer det ju alltid att finnas mänskor som helt illegalt tillverkar maskrosvin.

Jag skrev satiren som en debattartikel på DN:s ledarsida och föreslog en rad åtgärder för att stävja maskrosvinsfylleriet. De inkluderade kemisk utrotning av alla landets maskrosor, ett angivarsystem och särskilda kvarterspatruller.

Självfallet tyckte jag att det var mycket grovt.

Men jag hade fel.

Mängder av mänskor hörde av sig och tyckte att mina förslag var bra. Särskilt förtjusta var de i ”den alldeles riktiga tanken” att alla maskrosor borde utrotas. Några föreslog en stor nationell kampanj. Andra menade att länsstyrelsen borde betala femtio öre för varje ordenligt uppdragen maskros. Ytterligare andra undrade om det redan nu var möjligt att anmäla sig som frivillig till kvarterspatrullerne (grön uniform).

Åtskilliga personer som genom massmedia fått inntrycket att jag var begiven på starka drycker-vilket jag är-ringde och tackade både mig och Gud och Nykterhetsrörelsen för att jag tydligen låtit omvända mig och nu förespråkade en helnykter tillvaro…..”

”…Jag skulle också kunna berätta om vad som hände när jag för några år sedan skrev ett par satirer om de svenska bönderna i Aftonbladet-men jag avstår. Det räcker med at konstatera att jag var grovare och styggare ån någonsin och blev älskad av hela landsbygdens befolkning innan något ljushuvud på tidningen Land avslöjade att jag i själva verket satiriserade…..

I morgon tänker jag skriva om Gräsätare.

Om jag törs”

Från “Att skriva satir är svårt” – Resten hittar du i Varning Harning – Sverige, Sverige fosterland

Barndomens bäckar

”Nu hade Honung åkt hem till landets lilla arktiska huvudstad och han var ensam med Grädde i de stora skogarna bortom Färila. Varje dag gjorde de långa utflykter längs timmervägarna genom ödemarken och han försökte svara på alla hennes frågor om allt från nuet till tiden bortom tiden….

….En tidig morgon var de ute i bäckarna och sökte öring. Överallt fanns spår av den nya moderna framstegsvänliga tiden. Uråldriga stömdrag var nerkletade med olja från skogsmaskinerna och åbrinkar var sönderkörda och leriga och förorenade och de flesta vattnen var sedan länge döda.

Det var då han berättade för henne om sin barndoms och ungdoms bäckar och att det nu fanns bäcköring bara i två av de nitton vattendrag där han fiskat som pojke. Gräddes kornblå ögon svartnade och för att inte gråta höll hon honom hårt hårt i handen och han tänkte bedrövat på det oerhörda pris som mänskorna betalat för alla de där framstegen och han var inte ens säker på längre att det var framsteg. Han berättade också att varje litet bäcksystem hade sin egen särpräglade öringstam och att en utslagen bäck helt enkelt innebar att en öringsvariant aldrig mera skulle finnas till.

Snart var hans älskade Hälsingeland utan natur och utan djur och samtidigt hade framstegsvänligheten lett till att mänskorna var arbetslösa. Femtio års ekonomisk storhet hade småningom gjort slut på allt.

Det var det som var priset. Han visste inte hur han någonsin skulle kunna förklara för Grädde varför hans generation och tidigare generationer ödelagt nästan allt för kommande släkten.

Han insåg att de hade rätt att hämnas. ”

Från ”Barndomens bäckar” – Resten hittar du i Harnings bästa droppar ( DN kåserier i utval)

Den svenska medkänslan

Visst är det intressant med den svenska medkänslan för världens alla förtryckta folk. Varje dag har tidningarna något nytt att förtälja om de gräsligheter som är vardagsmat i så många länder.

Det är naturligtvis alldeles utmärkt att vi är moraliserande och fördömande. Självfallet är det skrämmande att latinamerikanska indianer utsätts för ständig förföljelse. Det är också otäckt att se hur australierna nu försöker ta tillbaka landområden som sedan länge garanterats urbefolkningen. Det finns nämligen stora naturtillgångar där.

Men varför skrivs det så sällan om våra egna samer? Varför är våra journalister så häpnadsväckande ointresserade av statsmaktens ständiga våldtäkter på samisk kultur och civilisation?

Beror det möjligen på att vi är GODA imperialister? Till skillnad från andra förtryckare vill vi bara väl!

…..

Från ”Visst är det intressant med den svenska medkänslan” – Resten hittar du i Varning Harning – Sverige, Sverige fosterland

Gratis bok på väg!

Några av Anderz Harnings bästa droppar har lämnat hemmet för att gå på vandring i Sverige. Kanske dyker de upp i närheten av dig. Följ resan hos Book-Crossing.

Anderz Harning om skolan

Så här sa Anderz Harning om skolan:

”…..Litteratur och kultur i allmänhet har naturligtvis ingen plats i den nya läroplanen. Självfallet skall de små liven inte behöva pressas med något så odemokratiskt som bokläsning. Förresten har ju författare och konstnärer och allt vad de kallar sig ingen kontakt med den verkliga verkligheten därinne i mysrummet med alla de myspysiga rosa kuddarna och med mysmajen som serverar saft och kakor innan han plinkar fram en discolåt på synthen.

Man kan fråga sig vilka värderingar det är som ligger bakom LGR 80. Sjuttiotalet har redan gett oss flera flumgenarationer som går omkring och pysslar med självförverkligandet. Men nu är det uppenbarligen meningen att slutgiltigt eliminera alla kunskaper. Framför allt tycks LGR 80 mena att varje form av avvikelse måste bekämpas. Elever med egna ideer och ambitioner skall med demokratiska medel fostras in i den stora härliga kollektiva gegga-soppan.

Man kan som sagt fråga sig vad som ligger bakom den här utvecklingen. Det är möjligen inte så att starka krafter inom Det nya frälset,den nya eliten,byråkratin, ser fram mot de sötebrödsdagar då folket äntligen är förvandlat till stumma lealösa lätthanterliga analfabetiska kräk?…………”

Vad tycker du? Hade han rätt eller fel? Hur ser det ut idag?

(om du vill läsa hela stycket så kan du köpa boken hos Tre böcker Förlag  här )