Prag Våldtagen stad
oktober 10, 2008

1968 befann sig den då unge svenska författaren och journalisten Anderz Harning i Prag när stridsvagnarna rullade in. Under hösten samma år gavs boken ”Prag våldtagen stad” ut.  En bok som gjorde att Anderz blev blacklistad i Öst även lång tid efter murens fall.

Så här skriver han själv i förordet. :

” Jag vill inte påstå att det som följer är ett reportage. Det är inte heller en skönlitterär text. Låt oss enkelt säja att det är en bok om Prag. En personligt upplevd skildring av de två första ockupationsdagarna. Det rent politiska förloppet – namn,sammanträden,platser-överlåter jag åt journalister att beskriva. Jag var i Prag i egenskap av författare. Ändå hoppas jag att mina erfarenheter kan ge läsaren en inblick i vad som verkligen hände.

Nu efteråt känner jag en djup förtvivlan. En nation på väg mot demokrati och jämlikhet har krossats av en järnstövel. Hur framtiden kommer att te sej vet ingen. Om det nu överhuvudtaget finns någon acceptabel framtid för Tjeckoslovakien.

Jag medger att jag politiskt känner mej mycket förvirrad. Det finns ingen anledning att förtiga den saken. Demokrati är det mest missbrukade ordet i vår tid. Därefter följer ord som jämlikhet,broderskap och frihet.

Jag skulle önska att alla som nu efteråt godkänner Sovjets brutala ockupation av Tjeckoslovakien hade haft en möjlighet att vara i Prag onsdagen den 21 augusti 1968.

Det är djupt skrämmande att det finns personer som applåderar även de skamligaste våldtäkter.

Det är inte bara skrämmande. Inte bara skamligt.

Det är omänskligt.

Trots allt önskar jag att jag en dag kan återvända till ett fritt Prag.

Winters Hotel, Nørresundby 5sept.1968. Författaren”

Utdrag från boken:

”…. Överallt var gatorna fyllda av människor. Många grät. Andra såg bara djup förtvivlade ut. Ytterligare andra behärskades av bitter vrede. När en ny rysk transport kom var jag inne i en stor folksamling, Alla skrek ut sitt hat mot ockupanterna och knöt nävarna och spottade och svor. En av lastbilarna tvingades sakta in för att inte köra rakt på en grupp ungdommar. Några ögonblick senare klängde sej massor med människor fast vid lastbilen. Studenter talade till soldaterna på ryska om invasionen: Varför har ni kommit hit? Vad gör ni här? Vi vill vara i fred. Samtidigt började man måla hakkors på bilen. På bakklämman klistrade man upp ett stort plakat med rysk text: Åk hem till Moskva. Vi vill inte bli befriade av er.

Dom ryska soldaterna gjorde intryck av att vara mycket förvirrade. Några försökte skämta. Andra viftade med sina kpistar. Nu efterår är det inte svårt att förstå deras förvirring. Ända tills den första konfrontationen med tjeckerna levde de flesta soldater i föreställningen att de skulle hälsas välkomna som hjältar av ett broderfolk som hotades av starka kontrarevolutionära styrkor (som självfallet stod i maskopi med imperialismen). Det hela var ett beklämmande skådespel.

(senare skulle det visa sej att de ryska soldaterna ändå var förhållandevis välinformerade. Många visste t.ex. att de befann sej i Tjeckoslovakien även om några förband de första timmarna var övertygade om att de just marscherat in i Västtyskland.  Östtyskar,ungrare och polacker var också någorlunda klara över sitationen. Bulgarerna visste däremot knappast någonting)……”

….” Ännu en stridsvagn uppenbarade sig. I det ögonblicket började en del människor springa över gatan. Tanken svängde tveksamt runt och stannade. Vi försökte ta oss högre upp och ur sikthåll….Plötsligt började tanken skjuta. Jag vet inte riktigt vad som hände men vi började också springa. Snett framför mej sprang en man i trettioårsålderen. Plötsligt föll han utan ett ljud framstupa. Jag höll på att snubbbla över honom. Han var skjuten rakt genom huvudet. Jag trodde jag skulle svimma. En järnhand klämde om hjärta och lungor och lever och strupe…..”

Boken ”Prag våldtagen stad” innehåller även bilder från den 21-22aug 1968 (tagna av Anderz Harning).

***

Sydsvenskan har nyligen publicerat dom här artiklarna  om Prag:

Vad gör ni här..Åk hem!

Ett välmående och skeptiskt land

Annonser