Barndomens bäckar
september 7, 2008

”Nu hade Honung åkt hem till landets lilla arktiska huvudstad och han var ensam med Grädde i de stora skogarna bortom Färila. Varje dag gjorde de långa utflykter längs timmervägarna genom ödemarken och han försökte svara på alla hennes frågor om allt från nuet till tiden bortom tiden….

….En tidig morgon var de ute i bäckarna och sökte öring. Överallt fanns spår av den nya moderna framstegsvänliga tiden. Uråldriga stömdrag var nerkletade med olja från skogsmaskinerna och åbrinkar var sönderkörda och leriga och förorenade och de flesta vattnen var sedan länge döda.

Det var då han berättade för henne om sin barndoms och ungdoms bäckar och att det nu fanns bäcköring bara i två av de nitton vattendrag där han fiskat som pojke. Gräddes kornblå ögon svartnade och för att inte gråta höll hon honom hårt hårt i handen och han tänkte bedrövat på det oerhörda pris som mänskorna betalat för alla de där framstegen och han var inte ens säker på längre att det var framsteg. Han berättade också att varje litet bäcksystem hade sin egen särpräglade öringstam och att en utslagen bäck helt enkelt innebar att en öringsvariant aldrig mera skulle finnas till.

Snart var hans älskade Hälsingeland utan natur och utan djur och samtidigt hade framstegsvänligheten lett till att mänskorna var arbetslösa. Femtio års ekonomisk storhet hade småningom gjort slut på allt.

Det var det som var priset. Han visste inte hur han någonsin skulle kunna förklara för Grädde varför hans generation och tidigare generationer ödelagt nästan allt för kommande släkten.

Han insåg att de hade rätt att hämnas. ”

Från ”Barndomens bäckar” – Resten hittar du i Harnings bästa droppar ( DN kåserier i utval)

Annonser